vi som är kvar ägnar en tanke varje dag..

Jag saknar dig så det gör ont, varje dag. Och jag vill inte ens tänka på hur mycket Philip saknar dig. Du ska veta hur mycket vi alla älskar dig, och hur många liv du påverkade, det kom så mycket folk till begravningen så alla fick inte ens plats i kyrkan. Du är och förblir Philips underbara mamma, Pappas och Mats bästa syster, Farmor och farfars snälla dotter & min, Fredrikas och Jonas roliga faster. Och vi glömmer dig aldrig. Detta är så orättvist, och jag kan fortfarande inte förstå att du verkligen är borta. Du är det första jag ser när jag vaknar och det sista jag ser innan jag somnar. Du är den Philip lever för att göra stolt och du är den pappa alltid kommer sakna mest.

Jag försöker att tänka på allt det roliga vi gjorde, alla våra resor, alla middagar, när vi firade jul.. men det enda jag ser när jag tänker på dig är en sjukhussäng, en fruktansvärd skitsjukdom och en massa smärta. Men det är inte så jag vill komma ihåg dig, för hur jobbigt det än var i slutet, så kämpade du som ingen annan. och det är så jag vill komma ihåg dig Maria, Som en stark, självständig, rolig, snäll, omtänksam & underbar person som alltid levde livet fullt ut.

Det finns så mycket jag ångrar, så mycket jag undrar, så mycket jag tänker att "hade jag bara gjort det där..." eller "varför följde jag inte med när hon ville åka ut i skogen och plocka svamp" men du ska veta, att kunde jag gör något annorlunda så skulle jag göra det.. jag skulle gå ut varje dag med dig och plocka svamp om du ville det. Det finns så mycket vi alla skulle vilja ändra på och så mycket som vi ångrar, så mycket vi inte sa, så mycket vi kunde sagt oftare. Det är en klyscha, men man vet aldrig vad man har tills man förlorat det. Jag hade världens bästa familj, nu har jag en familj och släkt som är trasig, som gråter varje dag och som saknar dig och skulle ge allt för att få dig tillbaka.

Idag är det exakt 2 månader sen du begravdes, och jag har inte ens vart vid din gravsten än.. och jag skäms. Men jag lovar att jag ska dit snart, när jag hittat styrkan och orken. Och då ska jag sitta där i timmar, och vi ska prata om allt som vi brukade prata om. Och allt ska vara som det brukade, om det bara är för en stund, så ska allt vara som det var förut. Innan cancern och innan allt förstördes. 

Jag älskar dig, och kommer alltid att göra det. Hoppas du har det bra i himmlen och känner dig älskad och saknad, för det är du! vila i frid min fina faster, det förtjänar du! / Din Amanda

här kommer din låt:


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0